Personligen håller jag EYE årgång 2002-2004 som det bästa laget genom tiderna. Ni vet – hela det där gänget med IsKall som inhoppare. De knallade rakt igenom hela CPL Summer 2004 utan så mycket som en fartrand. Notera att vid denna tid var CPL den stora årliga turneringen. Alla lag värda att nämna var där. Men första kraftprovet skulle ändå inte komma förrän i winnerbracket-finalen mot SK, med den historiska linan som vunnit halva prinsessan och hela kungariket fram till dess. Men EYEballers vägledda av en förvånansvärt pigg IsKall visade det mytomspunna HeatoN-gänget vart skåpet skulle stå. EYE vann den täta drabbningen på Dust2 och ställde sig för att vänta på SK igen i den stora finalen. Förnedrande 13-5 stod tillslut på scoreboarden på Inferno och en era var slut. Eran då SK vann allt. Precis allt. De hade varit orubbliga. Och EYEs vinst symboliserade ett tronskifte som fortfarande, fyra år senare, pågår.



Jag gillade Gate Keepers. Mycket. De var roliga att se på back in the days.



Det som var så speciellt med EYE:s vinst, förutom att de var det enda laget på lång tid som ens rört kraftpaketet SK, var att de hade pungat ut med allt ur egen ficka. Betalat resan till Dallas, boende i Dallas och deltagandet i Dallas. Tillsammans hade de till slut gjort det omöjliga. De hade hållit ihop hela tiden, denna gång med ett undantag i den nya stjärnan IsKall och inte besegrat, utan kört över, SK. Med internationella mått sett och med tanke på det tyska fempackets dominans fram till dess var detta en jordskredsseger. Av Sverige. Av det svenska.



Jag älskar hur Hyper hoppar upp och ned vid sin stol precis vid vinsten.



SK, eller Schroet Kommando, var och är en tysk organisation. De var en tongivande del i Counter-Strikes barndom i Tyskland och har betytt oerhört mycket för e-sportens utveckling vad gäller professionalitet och uppbyggnad. Sverige hade vid denna tid en mängd internationellt högt ansedda lag. Det handlade inte om vilket land som skulle vinna nästa turnering. Det handlade om vilket lag. SK, EYE och Team9 (Som absolut inte bör glömmas bort) var namn som satte skräck i vilken amerikan som helst. Nu joxar jänkarna runt som om de alltid dominerat i CS och skapar stängda ligor med patetiska regler och löjeväckande exklusiva kontrakt. I löjliga spel. Sade jag det?



En CS:Source-spelare skulle tappa fattningen i mötet med en 1.6-AK.



I Tyskland har CS accepterats som en sport. Därmed har organisationerna en stor fördel i sponsor- och skattedjungeln. Som organisation ses en klan som ett tävlande lag. Och alla pengar går mer eller mindre i pipeline rakt in i organisationen.



I Sverige däremot har inte CS accepterats, ännu. Detta gör sponsrandet krångligare. Ett tuffare och mer annorlunda skattesystem används i Sverige och utländska sponsorer finner detta förvirrande. Detta är anledningen till att det inte finns någon direkt svensk fristående organisation som kan jämföras med SK, med undantag för exempelvis NiP som lever på så kallade riskinvesterare. Gamingföretag, som är de hetaste gällande sponsring, är oftast baserade utomlands och de förstår inte ett jota av den svenska välfärdsmaskinen. Det hade inte jag gjort heller. Men å andra sidan, det är inte skattesystemet det handlar om, får jag en hårddisk i huvudet så kan jag i alla fall knalla till läkaren utan större problem. Så skatten är okej. Synen på e-sport är däremot inte okej. Den är obefintlig.



”Robins” är en frisk fläkt på SVT. Gissa Porrfilmsmusiken. Klockrent.



Detta är anledningen till att ryktena om EYE:s comeback gör mig extra glad. Laget som alltid stått som den enda och sista svenska utposten tidigare år är tillbaka. De var tvungna att lägga ned i efterdyningarna av SK:s dominans i form av pengar när de lyckades locka till sig Hyper. Förlusten var utan tvekan början på fallet för vårt enda internationella e-sportlag. När sponsorerna backade ur – EYE hade några riktigt bra deals på gång – för att de insett de stora bristerna i Sveriges stats syn på e-sport föll organisationen ihop. Utan pengar kunde man tillslut inte hålla sig på den nivån laget så förtjänade. I ett mycket givande samtal med lagets dåvarande manager Triforce blev jag införstådd med hur den enda lösningen hade varit att lägga organisationen utomlands. Precis på det sätt som gör att de andra organisationerna håller sig flytande idag. Men de vägrade. EYE var svenskt och skulle så förbli. Även om det innebar nedläggning. Detta är beundransvärt av dem.



Så kallade ”Firmor” är inget annat än penisförlängare för osäkra snorvalpar.



Jag är inte Sverigedemokrat. Jag har inget emot andra länder. Tvärtemot välkomnar jag det som kallas kulturell mångfald. Trots att denna term missbrukas till oigenkännlighet dagligen står jag ändå bakom den. Men jag anser att Sverige är det land som dominerat CS-scenen i många år. Ända sedan födelsen. Vi, Sverige, ”Landet i tiden”, med vår storslagna historia, förtjänar återkomsten av en svensk organisation.



Heja EYEballers. Heja Sverige.







Klaws