Det gladde mig oerhört att se fnatics skadeglädje gentemot mousesports i defusesituationen i EM:s slutspel. f0rests ”Sopa!” ekar över lokalen och Kapios finger talar för sig själv. Hettan finns där. Och på ett sätt som inte tidigare skådats. När fnatic vann CPL i vintras var det knappast något ståhej, bomber eller ens någon liten granat. I förhållande till deras prestation verkade de tystare än AurorA efter hennes dundertabbe i ESWC. Det är så scenen har artat sig och därför blev jag glad när dsn skrattade åt Blizzard och hans mannar. Där fanns ett engagemang, om än återhållet. Det behöver inte eskalera såsom i matchen mellan Inter och Valencia häromveckan där idioterna tog ut varandra i en salig röra av missriktat adrenalin och rent fjolliga högerkrokar. Jag menar bara att tävlingsinstinkten syntes igen. Det glödde i deras ögon och det syntes verkligen att de kämpade för något. Det är för mig personligen definitionen av sport.



Counter-Strikes problem genom åren har varit dess vilja att uttrycka sig som en sport. Jag är verkligen beredd att hålla med, men det finns en hake om man jämför med till exempel fotbollen. Som sport och utövningssätt ägs inte fotboll av någon. Det finns inte ett specifikt företag som du ansvarar inför när du som femtonåring jagar din hundrade kick i luften. Därmed kan inte fotboll som sådan användas för någon som helst vinning. Nu ylar hälften av läsarna och menar att det visst finns sådant, men det ni menar är alla accessoarer som används för utövning av sporten. Där finns en mängd företag som utnyttjar fotbollens plats i rampljuset. Adidas som gör skor att sparka med. Nike som gör tröjor att svettas lagom mycket i och Gainomax som man ska dricka tills man kroknar efteråt för ”Bananer är ju för apor”. Men det finns inget företag som äger din rätt att sparka på en läderklump. Därför kan inte du bli en reklampelare om du inte vill. Du kan knalla runt i de där gamla svettiga vita strumporna som tvättats alldeles för många gånger. Och du kan dricka ditt vanliga, radioaktiva och livsfarliga kranvatten. I mitt fall Växjö-vatten.



Half-Life och därmed den absoluta grunden till CS kod ägs av Valve. Punkt. Slut. Vem som köpte vem och vem som gjorde CS från första början spelar ingen roll. Så länge Half-Life ligger i Valves ägo gör även CS det. Så det spelar ingen roll hur många musmattor Steelpad gör. Deras produkter är bara accessoarer till en mycket större produkt – CS. Och därmed blir de ganska fett utkonkurrerade när Valve hostar upp reklam på väggarna. Och skaparna till ett av de absolut största spelen genom historien har till och med mage att gömma detta faktum att de använder en världsomvälvande sport, och häng med här nu, varenda liten spelare och utövare som reklam. De ”råkar” glömma att lägga till detta i deras annars så öppenhjärtiga information till spelarna där de ska visa att de jobbar för oss och inte har något att dölja och så vidare. Tillåt mig citera ett visst TV-program: Bullshit!



Valve är som alla företag högst intresserade av vinst. De måste besitta en summa pengar för att skutan ska gå runt. Givetvis ser de CS potential och utnyttjar det till fullo i och med Half-Life 2. HL2 är utan tvekan ett av de bättre spelen på länge och har en absolut fantastisk fysikmotor. Och ingen kan klandra Valve för deras beslut eller prioriteringar. De är ju trots allt ännu ett företag i raden. Och fram till för någon vecka sedan var allt helt okej. Visst de försökte packa på spelarna både Condition Zero, ett spelmässigt skämt och ett patetiskt försök att tjäna mer pengar på exakt samma spel, och CS:Source, som enligt större delen av den professionella scenen inte på långa vägar kan ersätta 1.6 varken tävlingsmässigt eller skicklighetsmässigt. Men de lät ändå det ursprungliga CS vara trots deras stora felsteg tidigare. Även om de inte lade ned någon som helst tid på det spel som gett dem deras pengar och storhet, så skedde detta på gott och ont. Spelet behövde givetvis uppdateringar, men så länge de lät bli kunde de inte heller sabba något. Valve hade trots allt sitt på det torra genom att vara passiva.



Men då hände det. Plötsligt fanns där reklam på väggarna. Jo, vi var alla medvetna om betatestandet för den idiot som frivilligt ville hänga upp ”Team Forteress 2” på D2 men helt oväntat dök det upp hos gemene man. Givetvis på ställen du tittar på ofta, och kränkningen är total i och med reklamen på scoreboarden. Det är som att sätta en poster på ditt högerben när du spelar fotboll. ”INLÄGG!” skriker du och ska dra iväg en rökare som heter duga från din högerkant, men plötsligt ser du ”L’Oreal, Because You’re Worth It” på höger lår och tänker att ja, det är nog fan dags att tvätta håret.



Att CS:Source inte är vad det utges för att vara vet nog de flesta vid det här laget. Den definitiva bekräftelsen kom för ett tag sedan i en intervju med en Promodutvecklare. Han gav specifika uppgifter på det de flesta insett. CS:Source är lättare att träffa i. Större måltavla, mindre utmaning. Och helt plötsligt var inte CS längre det spel man kunde mäta sina muskler i, utan ett spel som var snyggt, sålde bra och var Valves allmänna pengakossa.



Promods roll i det hela har vuxit till den kompletta ersättaren till spelet som regerat onlinetävlingar i nära ett årtionde. Tillsammans med Quake, WarCraft och StarCraft har CS gjort e-sport till vad det är idag och miljoner slantar cirkulerar nu i den aspirerande sporten. Valve är inte dummare än vad de gör sig och lägger in den första uppdateringen i CS 1.6 på snuskigt länge och vad handlar den om? Reklam. Smaka på den.



Det communityt nu kräver är ett nytt CS. Ett spel som kan fortsätta glida på kanten av Valves pengatvätt Source och ändå bidra med det som behövs för oss tävlingsentutiaster. Ett försök att kringgå de klåfingriga företagen och åter ge makten åt spelarna. För det var så det hela började, ett spel av spelarna, för spelarna. Promodutvecklarnas ansvar börjar bli blytungt och handlar numera om räddningen av en snart förlorad sport och en förbannad generation, snarare än en portning av ett spel till ett annat.



Karl ”Klaws” Karlsson